Shazam.se har skrivit en recension av Jirô Taniguchis Isvandraren.
Vi håller med på de flesta punkter. Tyvärr gick det inte att välja bort enstaka noveller när vi förhandlade om rättigheterna. Men vi gillade de fyra första novellerna så pass mycket att det definitivt var en bok som vi ville ge ut.
Kommentera 12 maj, 2010
Jag hade egentligen tänkt flyga till SPX på både dit- och hemvägen, men tack vare Eyjafjallajökulls utbrott slapp jag oroa mig för övervikt i bagaget på vägen till Stockholm, och åkte buss upp istället. Många internationella gäster kunde inte komma alls av samma anledning, men jag bor ändå så pass nära att markbundna transportalternativ är helt okej. Bussresan till Köpenhamn (c:a 7,5 timmar) är extra trevlig, eftersom biten mellan Rostock och Gedser är på färja. Jag stod ute på däck och stirrade fascinerat på havet under nästan hela överfarten.
Lite oväder samt kranar i Rostock.
Med tåg och buss tog jag mig genom natten till svenskt territorium och till Lund, där jag sov över hos Ainur. Nästa morgon åkte vi tillsammans till Stockholm (den bussen tog kanske 9 timmar). Från bussen gick vi raka vägen till Kulturhuset. Och se där, vi hann faktiskt dit en timme innan 8timmarsserien var över! Jag fick ihop något bisarrt till en entimmesserie, vilket så småningom kommer att läggas upp på 8sidor.blogspot.com tillsammans med alla andra fina bidrag.
På fredagen, kvällen innan själva marknaden, hade det smart nog ordnats så att utställarna kunde komma och göra i ordning sina bord i förväg. Detta gjorde sen att det blev mycket mindre stressigt för alla inblandade på lördagsmorgonen. Yay!
Borden som hade hyrts in visade sig vara bredare än väntat, viket ställde till det lite för placeringen. Vi hade beställt två bord, att dela mellan Goldenbird, Tunguska och Epix, men upptäckte att vi bara hade tilldelats ett enda bord. Det var visserligen bredare än väntat, men inte lika brett som två vanliga bord skulle ha varit … Våra bordsgrannar Svenska Superserier hade precis samma problem, så med förenade superkrafter skjöt vi i smyg in ett extra bord mellan oss, och 1,5 bord blev perfekt.
* * *
På lördagen var det sedan dags!
Så här snygga var vi – jag, Ainur och Mochiattrappen. (Foto stulet från Stef Gaines.)
Mina fanzin hamnade kanske lite i skymundan för min stora feta bok Eva ♥ Asbesthjärtan. Det var till och med någon vansinnig person som påstod sig föredra att vänta på en oviss framtid – om två, fem, tio år?! – när Drivgods, huvudserien i mitt fanzin, kommer att samlas i någon form av bok. Vad har det blivit av kärleken till tidningar i dessa tider …?
Men i Eva-boken kunde jag i alla fall rita större bilder och färglägga lite med akrylfärg. Eftersom jag skämdes för det enda jag hade med mig i kameraväg – en frukttelefon utan telefonfunktion (som jag ärvde nyligen, efter att jag i åratal har skrattat åt iPhoneanvändare) - tog jag inga egna foton på signeringarna. Men som tur var tog Ainur och några andra bilder när jag signerade! Jag stjäl dem helt skamlöst här:
Här ritar jag något och håller sådär konstigt i pennan som jag gör. (Foto stulet från Shazam.se:s fotoalbum på facebook.)
En av två signaturer inspekteras och jag ler urskuldrande för att jag var i kass form mest hela tiden. :o(
(Foto: Ainur)
K-E Lindkvist bad om en ”vågad” teckning. Kanske inget direkt som kan mäta sig med Roberta Gregorys ”vågade” teckning som han berättade om … (Foto: Ainur)
D’awww … (Foto: Ainur)
* * *
Det enda fanzinet som jag själv skaffade var den hett efterlängtade Anima #6, med denna helt underbara signering av Stef Gaines. Jag hann nämligen knappt gå runt och kolla på andras grejer. V`(oo)´V
Men jag kunde läsa några nya fanzin ändå, för Ainur satt i juryn för Seriefrämjandets fanzintävling. Hon läste tävlingsbidragen under lördagens gång, så även jag kunde sno dem och läsa dem lite. Ett par av mina favoriter där var Johan Jergner Ekerviks Bärplockaren, Nasses Necrozin, Li Österbergs Agnosis (med en jättefin serie om Hades och Kerberos!). I en klass för sig var Alexander Håkanssons helt vansinnigt roliga serie Robot Fight i Comic Royale 4.
Sen vann också just Comic Royale (publikpriset) och Agnosis (juryns pris)! Whee!
David Liljemarks otroliga mästerverk Laban #6 nominerades åtminstone i fanzintävlingen, fast den chockerande nog inte vann något av prisen. Det är ju många som har tappat förtroendet för Urhundenjuryn nu när en så vederstyggerlig bok som Gängkrig 145 har nominerats, och David Liljemarks fantastiska storverk Boltzius INTE nominerades.
Jag hörde dessutom rykten om att vissa rara människor ondgjorde sig också för att Eva inte nominerats till Urhunden. Kanske den inte nominerades inte bara för att den är så trashig och alltför otypisk för svensk serieutgivning, utan även för att Ainur sitter i den juryn också? >:(:)p Tur att hon ska flytta till Finland snart …
Jag straffade Ainur för att hon med sin jävighet sumpar alla mina chanser att vinna ens nån svensk serieutmärkelse genom att jag tvingade henne att hämta kaffe åt oss och vägrade betala hennes kaffe, men senare förlät jag henne och köpte pizza åt henne.
Horst läser kvalitetslitteratur. Han var inte så mycket vid bordet, men lyckades ändå skrämma bort stackars Tomas Antila vid ett tillfälle.
Killen med solglasögonen i bakgrunden är Alberto Corradi, som är vampyr och därför inte riktigt tål dagsljus.
(Foto: Ainur)
Våra bordsgrannar på andra sidan var trevligt nog Jonas från Albumförlaget (längst till vänster) och Tobias från Man av Skugga (i svart utan huvud), bekanta sedan förra Bokmässan. Hammerfall-manusförfattaren Sylvain Runberg (i blå skjorta) signerade hos Albumförlaget. Här pratar vi kanske just om Manga-BD-fusion, eftersom han även har nån serie i japansk-europeisk stil på gång med en annan tecknare. (Foto stulet från Shazam.se:s fotoalbum på facebook.)
Ibland var det lite dött, så jag läste noveller av Alexander Serafimovitj i en bok som Horst lånat mig. Serafimovitj, sovjetisk författare med kosackpåbrå, är kanske mest känd för Järnströmmen, men har också skrivit fina och hjärtskärande noveller om bland annat björnar och vildsvin, som fick mig att gråta hela tiden, så det var nog ingen bra festivallektyr egentligen …
I bakgrunden skymtar Mattias Elftorp, med mustaschen. Han kom förbi vid något tillfälle och bläddrade nyfiket i Odis blogg, men blev kanske besviken för att det inte var tillräckligt mycket tentakelmonster i den, trots det lovande omslaget.
(Foto: Ainur)
* * *
För ett tag sen kommenterade jag angånde en kommentar på Sara Granérs facebooksida: ”Om detta är vad det innebär att vara framgångsrik ung serietecknare i Sverige är jag glad om jag slipper …….” Kommentaren i fråga var:
”jag tycker du är skitduktig! jag sitter och läser ‘det är bara lite aids’ varje gång jag bajsar. det är toppen – ibland vill man bara sitta kvar fasten man är klar för längesen.”
Men vem skulle ha kunnat ana vad som skulle hända nu på SPX10 … att Fredrik Strömberg skulle informera mig om att Eva har haft äran att vara hans toalettlektyr i flera månader?!!! Kan detta verkligen betyda … att … att …
I HAS ARRIVED??!!!!!!?!!!!!!!!!!!1
* * *
SPX växer och blir bara bättre för varje år, vilket är väldigt roligt att följa. Det här var det överlägset smidigaste och bäst organiserade SPX av alla sex stycken som jag varit på. Jag blev mycket positivt överraskad och tyckte att det kanske var värt den nya bordsavgiften på 300 kr även för fattiga fanzinmakare vars budget mest bara går på minus. (För förlag, föreningar och seriehandlare är avgiften ju väldigt låg, så för t.ex. Epix var det hur gôtt som helst.)
Något som många fortfarande klagade på var dock att det var lite dåligt med reklam och skyltning om evenemanget, och det verkade verkligen som om de flesta som var där var ”redan invigda”, med rätt få besökare som bara råkade hitta dit på måfå. Det gjorde festivalen dock inte mindre rolig, eftersom jag känner fler och fler av alla dessa redan invigda för varje år, och fast jag är så asocial annars tycker jag att det är jätteroligt att träffa allihop igen. Ännu roligare när det dessutom kommer bekanta från Berlin i skepnaden av min kära chef Johann från avant-verlag.
* * *
En verkligen totalt överraskande besökare som helt plötsligt dök upp var Mikael Grahn. Han och Horst Schröder gjorde i början på 80-talet Grön Natt och Pearl – flickan som kom in från värmen, de två allra bästa svenska seriealbumen någonsin, som helt klart förändrade något grundläggande i strukturen på min hjärna när jag gick i lågstadiet och upptäckte dem i Gislaveds kommunbibliotek. Jag minns tydligt hur jag låg på den sträva röda heltäckningsmattan i barnserieavdelningen och läste Grön Natt för första gången. Sen lånade vi hem båda albumen och jag läste dem många gånger om och om och om igen.
Jag kunde förstås inte låta bli att fangirla Mikael Grahn i flera omgångar, och så kom Horst strosande … Och efter att inte ha haft någon kontakt alls i nästan en evighet återförenades Horst Schröder och Mikael Grahn i en lycklig omfamning den 25 april 2010!!!
En hisnande tanke, men tänk om det vore så att deras tredje album, Stormkantring, ändå en dag avslutas? Och – om möjligt ännu mer hisnande – tänk om de ytterligare planerade albumen, som Horst har berättat mycket om, kanske trots allt en dag ser världens ljus …? Jag vågar inte hoppas på någonting, men jag kan inte hålla mig för att drömma.
* * *
Efter detta episka möte trodde jag ju att det omöjligt kunde bli bättre än så. Men när festivalen var över och vi packade ihop våra grejer upptäckte jag att en anonym beundrare omärkligt hade lämnat sina kalsonger under min stol!!!!!!!!!!
De innehåller intimhår och allt! Detta är en helt enorm höjdpunkt i min serietecknarkarriär hittills! Jag kommer att hänga upp dessa kalsonger på en hedersplats på min vägg bakom glas och ram!
Om vederbörande framträder ur anonymiteten kommer hen inte att hängas ut offentligt, men dock att belönas med en oljemålning i formatet 100 x 160 cm, med motiv av sig själv, i dessa kalsonger eller utan.
– Tinet Elmgren
7 kommentarer 27 april, 2010
Det enda som kan få mig att åka till Stockholm frivilligt är Small Press Expo.
Jag kommer även detta år att blygsamt representera Epix på SPX10 i Stockholm 22-25 april (alltså nästnästa helg!). Epix får låna ett litet hörn av mitt fanzinbord. :op
Först och främst kommer det förstås att finnas en chans att få min bok Eva ♥ Asbesthjärtan signerad (med tusch och akrylfärg). Den som ännu inte har ett eget exemplar och kan ta sig till Stockholm är varmt välkommen. Den som redan har ett ex men ingen signering än är naturligtvis också välkommen, och likaså den som bara vill stå och hänga vid mitt bord, om nu någon skulle känna för det.
Förutom Eva kommer även andra nya böcker från Epix att finnas där, och fungera som motbevis mot det tröttsamma påståendet att Epix skulle ha lagt av på 1990-talet.
Förra hösten gav Epix ut den ordlösa poetiska humorserien Odis blogg av Lola Moral och Sergio García lite omärkligt. Nu finns chansen att kolla närmare på denna mystiska bok. Gazpacho och tentakelmonster utlovas.
Alldeles nya (de släpps faktiskt på SPX) är Isvandraren av Jirô Taniguchi och Kinderbook – serier för sorgsna barn av Kan Takahama. Dessa två är novellsamlingar med vuxenserier från Japan, något som kanske har varit lite underrepresenterat under 00-talets mangaboom i Sverige. (Följ länkarna för att läsa mer om dem.)
Seriemarknaden äger rum i Kulturhuset den 24 (kl. 11-22) och 25 april (kl. 11-17). Jag/Epix kommer att finnas inne i hörsalen på tredje våningen.
Kanske Horst Schröder också kommer och hänger lite, för dem som vill fanboya/-girla honom.
Det händer så klart en massa annat roligt under SPX också. Läs mer på Kulturhusets hemsida.
Ett av alla trevliga evenemang är 8timmarsserien - de som känner sig hågade kommer att sitta på Serieteket i Kulturhuset och skapa serier på 8 sidor från scratch under loppet av 8 timmar. Jag känner mig hågad. Tyvärr tvingar mig vulkanen att ta bussen istället för flyget, så jag hinner inte till Stockholm i tid. >:(:)(
Vi ses där?
– Tinet Elmgren
4 kommentarer 15 april, 2010
Fast man omsorgsfullt, och kanske lite resignerat, planerat sina sista år, kan alltihop plötsligt kastas omkull av en överraskande kärleksförklaring. När man älskar en kille som man skäms för inför klasskompisarna och föräldrarna, och just har avslutat gymnasiet och är på väg till universitetet i Tokyo – vad har ens kärlek för framtid?
I tio serienoveller berättar Kan Takahama om kärlek, fast med föga romantik, och om olycka och sorg, fast med oväntade glimtar av hopp.
Sparsmakat och subtilt skildrar hon en rad människoöden. Fiktion blandas med några stänk självbiografi. En gammal konsthandlare på väg att dra sig tillbaka. En liten flicka som tvingas hantera sina föräldrars skilsmässa och insikten om vuxenvärldens nedrighet. En ung kvinna som har slutit en självmordspakt med sin gifte älskare. En sjöjungfru som lockar unga män i döden. En mobbad tonårsflicka som utan att veta om det medverkar i en porrfilm. En neurotisk serietecknare och hennes vänner som brottas med frågan om hur kärleksrelationer ska fungera i det moderna samhället.
Novellerna berättas konsekvent ur en kvinnlig synvinkel, och de är ”slices of life” utan vare sig någon ”riktig början” eller något ”riktigt slut”. Läsaren får själv pussla ihop vad det handlar om, och själv skriva klart historien.
Takahamas mycket personliga teckningsstil är en blandning av blyertsteckningar, laveringar och datorgrafik, som ibland liknar suddiga fotografier där figurerna har skrapats fram på negativet. Med en särskild känsla för ljus och skugga utforskar hon hela skalan från minimalism till nära inpå fotorealism.
Kan Takahama (född 1977) är en de mest kända unga alternativserietecknarna från Japan. Kinderbook samlar hennes allra första publicerade serienoveller från den japanska avantgarde-serietidningen Garo 2001-2002.
Takahama har samarbetat med den franske serieskaparen Frédéric Boilet, och hon förknippas med hans rörelse ”La nouvelle manga” (den nya mangan), som strävar efter att kombinera de japanska alternativseriernas vardagsrealism med de franska vuxenseriernas realistiskt nyanserade bildspråk och tonen i fransk film.
Kinderbook släpps på Stockholm Small Press Expo, 24-25 april.
Kinderbook – serier för sorgsna barn
Av Kan Takahama
ISBN 978-91-7089-501-2
Format: 208 sidor, 15 x 21 cm, mjuka pärmar, svartvitt tryck
Cirkapris: 180,-
Kommentera 15 april, 2010
Jirô Taniguchis nostalgiskt eftertänksamma berättelser i samlingen Isvandraren drivs av en äventyrslust som är väl medveten om hur lätt man kan mista livet i vildmarken. Detta är manga för vuxna läsare – subtil, realistisk och konstnärlig.
Guldgrävare i Klondyke överraskas av en snöstorm, men räddas av en gammal jägare som berättar en sällsam legend för dem. Två män som transporterar en likkista över Alaskas bergsvidder under en fruktansvärt kall vinter förföljs av utsvultna vargar. En gammal jägare i Japan på 1920-talet söker hämnas på björnen som några år tidigare dödat hans son. En marinbiolog letar efter valarnas mytomspunna gravplats i Berings hav.
Den otämjda naturen i dessa noveller är ofta grym, ibland tröstrik och alltid storslagen. Med dessa berättelser, som präglas av en djup respekt för djurens liv, hyllar Taniguchi två av sina stora inspiratörer: den amerikanske vildmarksförfattaren Jack London och den kanadensiske naturskildraren och naturmålaren Ernest Thompson Seton.
I Taniguchis minutiöst detaljrika teckningar möts två seriestilar – emotionerna och dynamiken i japanska vuxenserier och det eleganta lugnet i den fransk-belgiska klara linjen.
Jirô Taniguchi (född 1947) räknas till de verkligt stora japanska vuxenserietecknarna. Hans noveller och romaner har blivit mångfaldigt prisbelönade både i Japan och Europa.
Liksom många andra serietecknare i Japan är Taniguchi enormt produktiv, och har bakom sig en rad olika serier i genrer som deckare, science fiction, historiska serier, bergsäventyr, djurhistorier och alternativserier.
Taniguchi upptäckte den franska seriekonsten redan på 1970-talet, och alltmer påverkad av de franska seriernas bildspråk sökte han sig bit för bit fram till en syntes mellan japansk och fransk serieteknik. Just nu arbetar han tillsammans med den franske manusförfattaren Jean-David Morvan på Mon Année, en serieroman i fyra delar om en flicka med Downs syndrom.
Isvandraren är den första serieboken av Jirô Taniguchi som kommit ut på svenska, och släpps på Stockholm Small Press Expo, 24-25 april.
Isvandraren
Av Jirô Taniguchi
ISBN 978-91-7089-502-9
Format: 248 sidor, 15 x 21 cm, mjuka pärmar, svartvitt tryck.
Cirkapris: 180,-
Kommentera 15 april, 2010
Epix förlag ger 2010 ut Johann Sfars serieversion av den klassiska barnboken Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Den är handtextad av Oskar Forsgren, det vill säga undertecknad. Tinet Elmgren bad mig att skriva ett gästinlägg här på bloggen om hur jag tänkt och gått tillväga i arbetet. Det gör jag gladeligen!
Till en början studerade och övade jag lite på stilen. Sfar har en härligt spröd och spretig handstil med vindlande rader och omväxlande tryckbokstäver och skrivstil. Rytmen i stilen låg ganska nära min egen handstil, så den gick rätt fort att lära sig.
(klicka för att förstora)
Jag funderade ett tag på vilket material jag skulle använda. En fiberspetspenna eller någon sorts kulpenna hade varit mest praktiskt, men då skulle den organiska känslan i linjerna gå förlorad. Så jag valde stålstift och tusch, helt enkelt för att Sfar själv gör det och det skulle göra stilen mest lik originalet. Jag använde Joseph Gillott’s artist’s pen, ett fantastiskt trevligt och lagom mjukt stålstift, och Talens Drawing ink.
(klicka för att förstora)
Papperet var till största delen blad från ett kollegieblock från Akademibokhandeln, men när det tog slut använde jag vanligt kopieringspapper och några ark av ett mer glättat papper bara för att testa om någon sort kändes bättre. (Hoppas intresseklubben antecknar flitigt!)
Nu hade Förlaget Gallimard varit vänligt nog att skicka mig boken i tre exemplar, förmodligen på grund av misstag i något led av den interna kommunikationen. Oftast har man ju bara ett exemplar av boken men två ex underlättar faktiskt, som vi strax ska se. Jag tejpade fast ett ark över den aktuella sidan i boken. Papperet var tillräckligt genomskinligt för att jag skulle se bubblans och textens storlek, men inte exakt hur bokstäverna såg ut. Därför hade jag den andra boken uppslagen framför mig och kunde notera detaljer i stilen. Manuset, den översatta texten låg förstås också bredvid. Sen var det bara att doppa stiftet och pränta. Gjorde jag något misstag markerade jag det för att ändra det sen i PhotoShop.
Jag textade kanske 15-20 sidor i stöten och gick sedan en trappa ner och skannade in dem – och här kom den tredje boken till pass! Tack vare förlagets försyn slapp jag släpa den tunga folianten upp och ner för en knarrig trappa och skonade min ömtåliga, långa rygg… Eller nåt. För sedan jag skannat passade jag in texten i InDesign och konsulterade ibland originalboken för att checka att placeringen i bubblorna stämde.
(klicka för att förstora)
Omslagsrubriken ritade jag också för hand, först skissade jag och ritade sedan tunna konturlinjer med fiberspetspenna. När jag skannat in den gjorde jag korrigeringar, fyllde bokstäverna och slipade till formen innan jag skickade den till Tinet så hon kunde lägga in den i layouten.
Förutom textning gör jag illustrationer och serier och skriver kulturkritik för Västerbottens-Kuriren. Titta gärna in på min blogg eller hemsida!
/Oskar Forsgren
Kommentera 30 december, 2009
Nittonde stolen har lagt upp en rolig recension av Tinet Elmgrens Eva ♥ Asbesthjärtan – Tinet Elmgren gör årets actiondängare.
”Tänk Modesty Blaise, fast råare, varmare och mer varierat. Tänk klassisk Hong Kong-action, fast ändå nytt. Tänk något som går undan, har rött hår, blodiga knogar, grym attityd och nätstrumpor. Nåt som tvingar dig att hela tiden vända sida, för att hålla uppe flåset, följa med i rutorna som ligger nytt och spännade, stort och litet, för varje uppslag. Det är asbest i lungan. Och jag hjärta Eva är lika med sant.”
Kommentera 16 december, 2009
Hela Epix sajt låg nere i några dagar. Det hade skett ett intrång på servern, där någon hade kapat den för att sända ut phishing-meddelanden som utgav sig för att komma från PayPal. Av allt att döma berodde det på dålig säkerhet hos servern.
Nu är problemet åtgärdat, och sajten är uppe igen med friska krafter.
Kommentera 16 december, 2009
Klicka på bilderna för att förstora dem!
Här lägger vi upp en eller två sidor av Odis blogg om dagen. Om det är en enda sida ligger den bara uppe i en dag, och två sidor ligger uppe i två dagar. De byts ut på kvällen mellan klockan 18 och 20. För att inte missa något kan det vara läge att bokmärka Epixbloggen, prenumerera på vårt RSS-flöde, eller följa Odi på facebook.
Läs mer om Odis blogg i inlägget nedan.
Du kan förhandsbeställa Odis blogg 1.0 redan nu för endast 120 kr!
Kommentera 16 december, 2009
Här publicerar vi nyheter, webbserier och texter om arbetet på Epix. Då och då kommer vi att ta fram någon gammal albumgoding ur lagret och presentera den.
Webbserien som är på gång nu är Museet av Sascha Hommer och Jan-Frederik Bandel. Klicka på bilden nedan för att läsa mer om den!
