Epix förlag ger 2010 ut Johann Sfars serieversion av den klassiska barnboken Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Den är handtextad av Oskar Forsgren, det vill säga undertecknad. Tinet Elmgren bad mig att skriva ett gästinlägg här på bloggen om hur jag tänkt och gått tillväga i arbetet. Det gör jag gladeligen!
Till en början studerade och övade jag lite på stilen. Sfar har en härligt spröd och spretig handstil med vindlande rader och omväxlande tryckbokstäver och skrivstil. Rytmen i stilen låg ganska nära min egen handstil, så den gick rätt fort att lära sig.
(klicka för att förstora)
Jag funderade ett tag på vilket material jag skulle använda. En fiberspetspenna eller någon sorts kulpenna hade varit mest praktiskt, men då skulle den organiska känslan i linjerna gå förlorad. Så jag valde stålstift och tusch, helt enkelt för att Sfar själv gör det och det skulle göra stilen mest lik originalet. Jag använde Joseph Gillott’s artist’s pen, ett fantastiskt trevligt och lagom mjukt stålstift, och Talens Drawing ink.
(klicka för att förstora)
Papperet var till största delen blad från ett kollegieblock från Akademibokhandeln, men när det tog slut använde jag vanligt kopieringspapper och några ark av ett mer glättat papper bara för att testa om någon sort kändes bättre. (Hoppas intresseklubben antecknar flitigt!)
Nu hade Förlaget Gallimard varit vänligt nog att skicka mig boken i tre exemplar, förmodligen på grund av misstag i något led av den interna kommunikationen. Oftast har man ju bara ett exemplar av boken men två ex underlättar faktiskt, som vi strax ska se. Jag tejpade fast ett ark över den aktuella sidan i boken. Papperet var tillräckligt genomskinligt för att jag skulle se bubblans och textens storlek, men inte exakt hur bokstäverna såg ut. Därför hade jag den andra boken uppslagen framför mig och kunde notera detaljer i stilen. Manuset, den översatta texten låg förstås också bredvid. Sen var det bara att doppa stiftet och pränta. Gjorde jag något misstag markerade jag det för att ändra det sen i PhotoShop.
Jag textade kanske 15-20 sidor i stöten och gick sedan en trappa ner och skannade in dem – och här kom den tredje boken till pass! Tack vare förlagets försyn slapp jag släpa den tunga folianten upp och ner för en knarrig trappa och skonade min ömtåliga, långa rygg… Eller nåt. För sedan jag skannat passade jag in texten i InDesign och konsulterade ibland originalboken för att checka att placeringen i bubblorna stämde.
(klicka för att förstora)
Omslagsrubriken ritade jag också för hand, först skissade jag och ritade sedan tunna konturlinjer med fiberspetspenna. När jag skannat in den gjorde jag korrigeringar, fyllde bokstäverna och slipade till formen innan jag skickade den till Tinet så hon kunde lägga in den i layouten.
Förutom textning gör jag illustrationer och serier och skriver kulturkritik för Västerbottens-Kuriren. Titta gärna in på min blogg eller hemsida!
Så var Bokmässan i Göteborg överstånden. Den överträffade alla våra förväntningar. Fast vi hade egentligen inga förväntningar alls – Horst brukar ha ett hälsosamt mått av skepsis mot i princip allt, och jag tog bara dagarna som de kom.
# # #
En stor händelse var förstås när Joe Saccos Fixaren tilldelades Urhundenplaketten för 2008 års bästa till svenska översatta album.
Och här är Joe Saccos fina blombukett på min mammas veranda.
Passande nog sände SVT:s K-Special ett väldigt intressant program om krigsserier alldeles i dagarna (med inledningen filmad på Bokmässan, där ett ex av Fixaren viftades i programledarens hand) vilket kanske gjorde sitt för att väcka extra mycket intresse för boken bland mässans besökare.
# # #
Något annat som var väldigt kul var liveteckningen på Seriefrämjandets livescen. Jag önskar att jag hade hunnit se fler tecknare i skapandets ögonblick. Resultaten var i alla fall jätteroliga.
Min ena liveteckning på temat ”djurpark”, och under den en av mina favoriter – Johan Cedmar Brandstedts ”hudvård” …
Nedan håller jag på med min andra teckning, ”svamp”:
Och här tecknar min syster Ainur på temat ”bibliotek”, samtidigt som hon intervjuas av Yvette Gustafsson:
Ainur, som även är en mycket seriös doktor i historia och van vid att prata inför mycket värre publik än serienördar på Bokmässan, förklarar just om att rita perspektiv.
Ainurs färdiga teckning, med Falco och Mayann från hennes serie Goldenbird. Fangirls och fanboys hade dagen innan krävt att Ainur skulle smussla in Falco i sin liveteckning, vad det slumpmässigt dragna temat än blev!
# # #
En annan stor händelse var förstås att jag för första gången fick se allmänheten i vitögat med min debutbok i högsta hugg. Och rita roliga bilder i böckerna jag sålde.
Ett hett ämne som kom upp är hur AdLibris nu har kommit ut med ett nytt krav till förlag om 20 % rabatt på f-priset samt att förlagen ska stå för portokostnader. AdLibris är bonnierägt, och jag undrar om detta inte är ännu ett försök att slå ut konkurrenter och komma närmare totalt monopol över bokmarknaden.
Från facebookgruppen Jag handlar inte på AdLibris: ”De flesta små förlag har inte råd med sådana rabatter, och många kommer inte skriva på avtalet för de kan inte existera under sådana krav. Varför ska förlagen betala för att Adlibris ska kunna sälja billiga böcker?”
Om förlagen i fråga skulle höja sina f-pris som svar med 20 %, skulle det tyvärr även slå mot andra bokhandlare än AdLibris. Förlagen kan dock vägra att gå med på de här villkoren och vägra ha sina böcker hos AdLibris, och det skulle ju innebära att AdLibris inte alls kan ha ”allt”.
Om man vill bojkotta AdLibris finns det gott om alternativ. Andra kanaler där man kan köpa exempelvis min bok är Bokia, Bokus, lokala bokhandlare som Staffars i Stockholm (som dock borde kolla sin textkodning) och direkt från förlaget (vilket visserligen är dyrast, men stödjer förlaget allra mest om man nu skulle råka gilla Epix extra mycket).
# # #
Över till mindre allvarliga observationer:
Fredrik Strömberg kramar numera Apple. När han ännu hade långt hår hade han PC, och jag vill minnas hur han en gång sade att han vägrade ha att göra med ”datorer med frukt på”. Nu har han rakat huvudet. Sammanträffande? ;o)
Den allra finaste montern på hela mässan tillhörde Hotell Gästis i Varberg.
Ett jättestort tack till alla vänner, familjemedlemmar och fans som kom och hälsade på mig. Tack till Seriefrämjandet för Urhunden och initiativet med livescenen. Och ett enormt stort tack till de väldigt snälla, trevliga, seriösa och proffsiga förläggarna från de fyra andra fantastiska förlagen som lät Epix dela monter med dem: Mikke från Komika, Jonas från Albumförlaget, Joakim, Anders och Lisa från Myling Media, och TOBIAS!!!!! (obs. insiderskämt) från Man av Skugga. Ett särskilt tack till min mamma som lät mig bo hos henne.
Och sist men inte minst tack till Horst som släppte iväg mig på mässan.
(Alla foton i det här inlägget är av Ainur Elmgren.)
Idag delades Urhundenplaketterna ut. 2009 års Urhundenplakett för 2008 års bästa till svenska översatta seriealbum gick till Fixaren av Joe Sacco. Juryns motivering:
»Joe Sacco har grundlagt seriejournalistiken med sina skildringar av hur människor och samhälle påverkas av krig och ockupation. Han är viktig både för det han skildrar och för hur han utvecklar mediet innehållsmässigt. Nu är han äntligen utgiven på svenska med en skildring där han fördjupar vår bild av krigets Bosnien.«
Ainur fick inte riktigt till några bra bilder när jag tog emot priset av Dick Harrison, som ställföreträdare för Joe Sacco och Horst, men här är i alla fall de roliga bilderna:
# # #
Idag livetecknade jag dessutom en gång till, nu på temat ”svamp” …
Malin Biller hade förresten tecknat på samma tema förut, nedan, under Kim W Anderssons ”pudding”:
Jag ritade en gris som äter magiska svampar och hallucinerar …
När jag ritar är det nog någon koppling mellan högra och vänstra hjärnhalvan som bryts, för när Jenny B. försökte intervjua mig lite emellanåt hade jag bara totalt hjärnsläpp. Whee!
# # #
Väl hemkomna gav vi lite mjölk åt en av de förvildade katterna som stryker runt mammas hus …
Det finns en lång artikel om Epix och det allmänna tillståndet för vuxenserier i Sverige idag på nwt.se. Horst intervjuas: ”… det finns ingen publik för vuxenserier. Inte ens Ralf König, som säljer i stora upplagor i Europa, säljer här. Inte en kotte köper honom, inte ens bögarna.”
Idag bar vi in alla böcker och möbler och byggde upp montern. Mikke Schirén från Komika kommenterade hur kanske oväntat fysiskt arbetet som förläggare är. Man bär ändlösa mängder av kartonger med böcker fram och tillbaka, och inför mässor och festivaler bygger man upp stånd och montrar. Jag personligen gillar just den fysiska biten väldigt mycket, och det är ju sunt med mångsidigt arbete …
Så här såg det ut ungefär klockan fyra, i halvfärdigt skick och suddig bild:
Killarna från företaget Nessim var hjälpsamma och även snygga. Tyvärr behövde vi inte deras hjälp, men det gjorde de i montern mittemot. Det här är tyvärr den bästa bilden jag fick på den här Nessimkillen …
Imorgon öppnar mässan klockan 9 (främst för fackbesökare). Välkomna dit!
Nu ska jag sova, för jag bor hos min mamma mitt i skogen i det annars så lyxturistiga Orusts white trash-område (polisen i Göteborg har ett eget kodnamn för vägen där vi bor, eftersom det finns så mycket kriminella och narkomaner och allt möjligt här …), och det är rätt dåliga bussförbindelser härifrån till civilisationen.
Jag har i uppdrag att texta en bok som ska komma ut på Epix så småningom – We Are on Our Own av Miriam Katin (på svenska När mamma brände Gud). Boken baserar sig på tecknarens barndomsupplevelser i Ungern under andra världskriget. Katins mamma, en mycket modig och smart judisk kvinna, iscensätter sin och dotterns död och går under jorden.
Originalet är textat för hand med blyertspenna.
Det är mer arbetsintensivt och därmed dyrare att texta för hand än digitalt, så inför den svenska utgåvan provade vi om det inte gick att skapa ett typsnitt som liknar blyerts.
Det program som jag använder för att skapa typsnitt fungerar så att man importerar bitmapbilder i programmet, och det omvandlar dem till vektorer.
Så jag gjorde gigantiska scans i 2400 ppi, gråskala, av originalsidorna i boken, för att kunna få med så mycket detaljer som möjligt. Sen tog jag enstaka bokstäver och gjorde bitmapbilder av dem, och importerade dem slutligen i typsnittsprogrammet.
Så här ser bokstäverna ut i närbild:
När jag nu textar boken i InDesign gör jag texten halvt genomskinlig, så att det blir ljusare och så att strukturen på sidan därunder syns igenom lite grann.
I omvandlingen till vektorer går en viss del av detaljerna från bitmapbilden förlorad. När bokstäverna trycks i normal storlek suddar det ihop sig ytterligare, så i den tryckta boken kommer textningen verkligen att se ut ungefär som blyerts.
Här publicerar vi nyheter, webbserier och texter om arbetet på Epix. Då och då kommer vi att ta fram någon gammal albumgoding ur lagret och presentera den.
Webbserien som är på gång nu är Museet av Sascha Hommer och Jan-Frederik Bandel. Klicka på bilden nedan för att läsa mer om den!
