Highlights i Epix episka REA: Rebecca

Del 1 i artikelserien ”Så här bra serier visste du inte ens att det finns att läsa på svenska”.

Rebecca av Anna Brandoli och Renato Queirolo
Albumformat, 158 sidor, svartvitt tryck
75 kr inom Epix episka REA

Många av Epix äldre böcker har ganska anskrämliga omslag. Det gäller också för Rebecca av Anna Brandoli och Renato Queirolo. Jag vet inte hur de tänkte när de valde det här typsnittet och monterade ihop de här tre rutorna och färglade det hela så här.

Men man får absolut inte låta sig avskräckas av omslaget, annars går man miste om en väldigt intressant läsupplevelse.

Tecknaren Anna Brandoli (född 1945) är en av ganska få kvinnor som tecknade vuxenserier i Italien på 70- och 80-talet. I hennes intensiva, djupsvarta tuschteckningar kan man skönja influenser från både renässansmålning och Hugo Pratt. Brandoli hann teckna en rad olika serier, ofta efter manus av Renato Queirolo, innan hon uppenbarligen lade av på 90-talet. De gjorde även en fristående fortsättning på Rebecca i färg (vilket jag tycker tar lite ifrån intensiteten i tuschteckningarna), men den finns inte utgiven på svenska.

Rebecca utspelar sig i renässanstidens Italien. Av någon bisarr anledning fokuserar innehållsbeskrivningen i Epix webshop på gycklaren Mercutio (och där förväxlas även renässansen med medeltiden), men huvudpersonen i den här berättelsen är naturligtvis Rebecca – Mercutio är hennes kärleksintresse och kumpan.

Rebecca möter Mercutio av en slump när han är på rymmen undan stadsvakter som inte gillade hans sånger – och han är spritt språngande naken mitt i vintersnön. Hon hjälper honom komma undan vakterna genom att leda dem till en enslig stuga, där det bor några kvinnor som klarar svälten genom att äta köttet av människor de dräpt.

Rebecca och Mercutio slår följe, och återvänder till staden Como, där hon lovat hjälpa honom sätta dit den brutale chefen för stadsvakterna.

Queirolo och Brandoli serverar en mörk och realistisk berättelse. Rebecca, en självständig kvinna som kan ta hand om sig själv, bejakar sin sexualitet och inte vill binda sig vid någon enstaka man, är kanske en figur som nutida läsare har särskilt lätt att identifiera sig med. Samtidigt baserar sig figurerna, miljöerna och händelserna på noggrann historisk research (en del av den historiska bakgrunden redovisas i ett intressant efterord), och serien målar upp en levande bild av renässanstidens Italien.

För den som inte (bara) är historienörd finns där också en spännande äventyrsberättelse och en bitterljuv kärleksberättelse, samt ett myller av  fascinerande bifigurer – mjölnaren Menocchio som agiterar om politik och filosofi för den som vill lyssna, en synsk ung kvinna som trots varningar inte vill dölja sin gåva, och en adelsman som försöker sona sina synder genom att dra runt som tiggare är bara några av dem.

Något som är extra intressant (och får mig som östeuropavetare att nörda loss totalt) är att Rebecca, som kommit till Italien österifrån, egentligen inte alls är etnisk rom, utan krimtatar (tyvärr är ”tatar” klassiskt felstavat som ”tartar”).

Att hon trots detta uppfattas som och kallas för ”zigenare” har sin förklaring i förhållandena på Balkan på den här tiden.

De allra första skrifterna som nämner romer i Valakiet och Moldavien (dagens Rumänien) är från tiden omkring sekelskiftet 1400. Det var dokument som behandlade slavar. Dessa slavar var romer och krimtatarer, och de var ett slags krigsbyte från striderna mot mongoliska trupper i norr. Under loppet av 1400-talet blev slaveriet etablerat i hela Valakiet och Moldavien, och kom att vara ända till mitten på 1800-talet. ”Zigenare” var under den här perioden på rumänska i princip synonymt med ordet ”slav”, och alla slavar kallades för ”zigenare”, oavsett om de var romer eller inte.

Att en historisk serie ens skrapar lite grann vid det här relativt okända kapitlet i Balkans historia gör mig helt salig – jag skrev en uppsats om slaveriet i Moldavien och Valakiet när jag studerade rumänska för några år sedan.

Förutom felstavningen av ”tatar” finns det ytterligare ett faktafel i boken – Rebecca säger att hennes släktnamn är Cioară, och att det betyder ”kråka” på romani. Men nu är cioară inte romani, utan rumänska. Det är mycket mer sannolikt att Rebeccas släkt skulle ha fått ett namn med den betydelsen av sina rumänskspråkiga slavägare, än att de skulle ha tagit det själv på sitt eget språk. En romsk klasskamrat till min rumänske f.d. pojkvän kallades ännu på 1990-talet för Cioară, halvt skämtsamt, halvt nedsättande.

Så det är mycket möjligt att det bara beror på en slarvig översättning. Horst Schröder, som översatte boken från italienska för 19 år sedan, har av förståeliga skäl inte blekaste aning mer om vad det stod i originalboken. När jag frågade om det kommenterade han, aningen defensivt: ”Förmodligen stod det så på italienska. Inte alla är så noga med etniciteten och etniska markörer som du och Ainur tycks vara.” Men just det, men om det är faktafel om Nazityskland, då jävlar ska det rättas och skrivas fotnoter … ;o)

Det kanske är nörderi att vilja ta reda på sanningen, och i vilket fall som helst är det inte helt lätt, eftersom alla andra utgåvor av Rebecca (på italienska, franska och danska) har sålt slut för länge sen.

Men i Epix lager finns det fortfarande några lådor kvar, och de reas nu ut för 75 kronor stycket. Rebecca är i min åsikt en av de allra bästa serierna som någonsin getts ut på svenska, så jag rekommenderar varmt att passa på nu och lägga vantarna på ett eget exemplar.

***

För att kunna utnyttja Epix episka REA måste du handla för minst 500 kronor, så för att få ihop de resterande 425 kronorna kan du antingen köpa ytterligare sex exemplar av Rebecca att ge i present till vänner och släktingar … eller varför inte botanisera bland de andra reatitlarna – några av dem kommer att presenteras här framöver.
Titlar som inte ingår i rean får 10 % bonusrabatt, så du kan passa på och få nya Epixböcker – som t.ex. min egen bok Eva: Asbesthjärtan eller Joe Saccos Urhundenutmärkta Fixaren – till lite förmånligare priser genom att beställa dem från REA-shopen.
Och glöm inte att om 500 kronor känns mastigt kan du alltid lura systemet och slå ihop dig med en eller flera kamrater och göra en gemensam beställning!

– Tinet Elmgren

5 kommentarer 18 november, 2009