Karl Alfred – Det stora råkurret

Stars and Strips 2
Karl Alfred – Det stora råkurret
av E.C. Segar

Under 30-talet var ”Karl-Alfred” (eller ”Popeye” som serien hette i original) en av världens mest kända och spridda serier.

Då både skrevs och tecknades den av figurens upphovsman, E.C. Segar, en mästerlig humorist, som hittade på ett oförglömligt galleri av rika komedipersonligheter – Karl-Alfred, Olivia, Frasse, Lill-Pär, Sjöhäxan och många, många fler.

Segar dog, bara 44 år gammal, redan 1938. Hans efterträdare förmådde för all del hålla figuren vid liv, men de nådde aldrig upp till Segars sublima, ojämförliga blandning av äventyr, humor, varmhjärtad butterhet och bisarr fantasi som gjorde hans Karl-Alfred till en av de riktigt stora serieklassikerna.

Detta album innehåller E.C. Segars klassiska serie i oavkortad svit från mars till december 1931. Karl-Alfred (Popeye) var då knappt två år gammal som figur. 

Karl-Afred har kommit över 50 000 dollar och tycker det är besvärande med så mycket klöver. Så han öppnar Enkelriktade Banken under mottot: Pengarna går bara åt ett håll - UT. Behöver ni pengar?Kom in och hämta! Gratis!!

Likt många andra människovänliga idéer klarar sig den enkelriktade banken inte i marknadens hårda vindar. Karl-Alfred återvänder därför till en yrkesverksamhet han är bättre på: råkurr. Han hjälper Esofagustas långe, ledsne kung att vinna ett krig. Ett rättfärdigt sådant, förstås.

”Dråpliga situationer ... 234 strips med 1 400 rutor! Läs och njut!”
(Bokrevy)

”Den här utgåvan är en kulturgärning. Stöd den”
(Bild & Bubbla; betyg: 5 utropsbubblor = mästerlig)

____________________________
”Stars and Strips” var tänkt att bli Epix stora satsning på klassiska dagspresserier.
Planerna hade varit att ge ut
- alla E.C. Segars ”Karl-Alfred” (Popeye) serier från 30-talet;
- de bästa av Al Capps ”Knallhaten” (Li'l Abner) fram till 60-talet
- samtliga 11 volymer av Bill Tidys "Fosdyke-Saga"
- ett urval av Roy Cranes ”Wash Tubbs”, samt
- ett urval av Chester Goulds ”Dick Tracy” från 30-och 40-talet
Och därefter skulle man se, hos okänt serieguld fanns ju mer än nog att gräva fram.

Jag började med Knallhatten och Karl-Alfred: de hade ju länge gått i svenska tidningar, så jag räknade med ett bra gensvar, som skulle kunna lägga fundamentet för de andra, mer okända serierna.
Men varken Knallhatten eller Segars Karl-Alfred föll läsarna i smaken. Flopp var bara förnamnet, jag sålde inte ens 100 ex (av 2000 tryckta). Mina storstilade (eller kanske storhetsvansinniga) och väldigt blåögda planer för klassiska dagspresserier led alltså en snabb och snöplig död.
”So it goes.” (Kurt Vonnegut, Slaughterhouse Five – läs den. Eller läs om den. Den är mycket absurd & bra. Nästan lika absurd & bra som E.C: Segars berättelser)