Drömmare och kungar

1932 var ”depressionen” bara nåt ord de vuxna använde, nåt om att affärerna gick dåligt.

Tolvårige Freddie Bloch lever med sin arbetslöse, alkoholiserade far och sin storebror i en småstad i Kalifornien. Där är trist och fattigt. Men drömmar kostar bara tio cent, och tio av pappans tompavor ger en biljett till nästa biomatiné, där Freddie kan drömma sig bort till Det stora äventyret …

Men så sticker pappan från hopplösheten. Kanske till Detroit, där det kanhända finns jobb på mr Fords bilfabriker. Freddie beslutar sig för att sluta drömma och följa Det stora äventyrets lockrop. Han hoppar på ett godståg norrut för att leta efter pappan.

Luffaren Sam fattar motvilligt tycke för den naive pojken, och lär Freddie det hårda luffarlivets spelregler och hur man klarar svälten, rälsens mänskliga rovdjur och järnvägens brutala väktare.

Under resan möter Freddie den amerikanska depressionens verklighet, där fabrikspolisen skjuter på demonstrerande arbetslösa, där män luffar tusentals mil i hopp om ett jobb, men där det ur krisen också föds kampglöd, solidaritet och kollektiva experiment. 

Det blir en lång och ibland smärtsam färd för Freddie mot verkligheten och vuxnare drömmar.

”Drömmare och kungar [...] för oss tillbaka till den stora depressionen och dess luffarläger i en suverän berättelse om utslagna människor och en pojkes väg mot vuxenvärlden.”

– Neil Gaiman

”Gott Folk Här. Inga Hundar. Lycka Till.”

– Alan Moore