Knallhatten – Det väschta odjur som nånsin levat

Stars and Strips 1
Knallhatten - Det väschta odjur som nånsin levat
av Al Capp

Knallhatten – Knallhatten, eller som den hette i original Li'l Abner, existerade 1934–1977 och var under sina storhetsår (från ca. mitten på 1940-talet till mitten på 1950-talet, när Knallhatten och Daisy Mae gifte sig) en av alla tiders fantasifullaste och roligaste serier.

Den naive men godhjärtade lantisgrabben Knallhatten upplever galna äventyr bland de korkade landsbygdsborna och de egoistiska storstadsborna.

I Sverige gick denna populära serie bl.a. i Expressen i många år. 

Detta är andra albumet i den planerade kronologiska utgåvan av "Knallhatten". Denna volym innehåller äventyr från 1945 - mitt under seriens klassiska tid. Knallhatten blir förgiftad av ett underbarn, avgudad av förhärdade brottslingar, halshuggen av två tjänare till sultanen av Mittistan, hatad av en gris och slagen ur brädet av en sillögonkung. Bland mycket annat. 

Liggande albumformat med två strippar per sida, så att stripparna inte behövt styckas upp, utan kan avnjutas i originallayout och i en storlek som gör rättvisa åt teckningarna.

Första volymen, De ä inte nödvänditvis mänschlit, kom ut som kioskalbum (Känguru-album, föregångaren till "Stars & Strips"), och är slutsåld.
_______________________________
”Stars and Strips” skulle bli Epix stora satsning på klassiska dagspresserier.
Planerna hade varit att ge ut
- alla E.C. Segars "Karl-Alfred" (Popeye) serier från 30-talet;
- de bästa av Al Capps "Knallhatten" (Li'l Abner) fram till 60-talet
- samtliga 11 volymer av Bill Tidys "Fosdyke-Saga"
- ett urval av Roy Cranes "Wash Tubbs", samt
- ett urval av Chester Goulds "Dick Tracy" från 30-och 40-talet
Och därefter skulle man se, hos okänd serieguld fanns ju mer än nog att gräva fram.

Jag började med Knallhatten och Karl-Alfred: de hade ju länge gått i svenska tidningar, så jag räknade med ett bra gensvar, som skulle kunna lägga fundamentet för de andra, mer okända serierna.
Men varken Knallhatten eller Segars Karl-Alfred föll läsarna i smaken. Flopp var bara förnamnet, jag sålde inte ens 100 ex (av 2000 tryckta) Mina storstilade (eller kanske storhetsvansinniga) och väldigt blåögda planer för klassiska dagspresserier led alltså en snabb och snöplig död.
Ack ja, så kan det gå.
Och precis så gick det också.
Fast ännu värre.