Vill någon väl

Martin hade båda fötterna på jorden, men jag tror han tänkte för mycket ...

... ja, det var visserligen i början av nittiotalet, ALLA tänkte för mycket, men särskilt under de där månaderna som han hade ledigt från studierna började han grubbla över ... vad vet jag; livet och döden, våld och galenskap ...
... det här är bara spekulationer - jag kände honom inte så väl, men vi hade flera gemensamma vänner.

Jag har för mig att Henrik sa någonting om att Martin hade hittad en pistol ... eller så är det bara någonting jag har fått för mig?
Det var så mycket som hände, jag vet inte om hälften var sant.

Magnus Häglund gör här en briljant albumdebut med ett imponerande vältecknat psykologiskt drama med stark äkthetskänsla om ungdomar på en knivsegg mellan vardagsfika och livsångest.
Tecknat i en utsökt realistisk blyertsstil som söker sin like i seriekonsten, inte bara i Sverige.

Magnus Häglund är ett nästan oskrivet blad som serietecknare. Han medverkade ett par gånger i Svenska Serier samt tecknade 1992/93 en dagspresserie åt Gotlands Tidningar, "Elefanterna", som handlade om ett gotländskt hockeylag.

Häglund, som är formgivare på en reklambyrå på Gotland, är en långsam tecknare. Vill någon väl tog nästan fyra år att färdigställa. Egentligen hade Häglund planerat åtminstone ett seriealbum till. Tyvärr blev det inget av dessa planer, vilket nog må ha sin förklaring i att gensvaret på Vill någon väl i det närmaste varit obefintlig. Detta trots översvallande kritikerlovord, inte minst i Seriefrämjandets egen tidskrift Bild och Bubbla där man även hittar en lång intervju med Häglund.